julklappar

oj oj.. bara en månad kvar.

sen 7 december blir det ullared igen, men stora syster Julia denna gången.
vi ska fira jul hemma hos henne. de ska bli as mysigt. kul för barnen också..

jaja största fokus i år på julklappar äe ju såklart barnen..

clara ska få:
en prinsess klänning
ett pussel
en hello kitty pyjamas
Playmobil

Linnea ska få:
en foto tavla
ett smyckeskrin med en ballerina
ett spel
ett pussel

båda ska få:
playdoo lera
kritor
målar böcker


så börjar livet här tillslut, vi gråter det som var förut

Nu är jag förbannat trött på arbetsförmedlingen. men det verkar i alla fall som de kommer bli som det var tänkt, vi kommer bara att gå en lite annan väg, så hur som, så har jag ju fått jobbet :-)
å ingen är gladare än jag!

har vart ute och gått med bror och hund idag. himla gott å komma ut lite. han e bra mysig, eller dom, både hunden å min bror faktiskt. sen kom dom upp på en värmande kopp thé efter den regninga promenaden.

livet är bra underligt just nu.
saker börjar gå mot en förändring, saker löser sej, men i allt detta i all upplösning av det som vart problem nu, så sakta dalar det nerför åt ett annat håll.. och hur man än gör så blir det inte bra, och det kommer inte bli bättre.
som en våg, ni vet en sån här

om den från början vägde lika, så kom det en massa bördor,
jobbet försvann m.m... familjen gick i kras, andra oros moment kom på sin plats..

under den tiden som allt har vart så, har andra saker i livet börjat bli bättre, i alla fall i mina ögon, relationer har växt fram, jag har hittat ett lugn jag inte haft på många år, och har ändå trots allt kännt mig lugn och harmonisk i mig själv.

så nu, när de mesta fått upplösning, jobbet är nästan fixat, och andra små saker är inte lika jobbiga längre..
då, då läggs det på bördor på den andra sidan, då ska relationer förstöras, sånt man byggt upp.. då ska det inte längre fungera.

nu svamlar jag bara en massa och jag förvånas inte om ni inte alls förstår vad jag menat.

tack min underbara vän!



en hyllning till oss, från dig!

va fan
jag vet inte hur jag ska kategosisera detta inlägg eller kunna sätta någon rubrik på det heller för den delen.

jag vet inte om jag kommer att klara av detta. jag känner att jag kanske inte kommer göra det,
jag behöver hjälp på vägen för att övervinna det hela.
allt jag gör att handlar om att bli nått som redan har funnits.
inget jag gör är något nytt, allt har redan gjorts.
jag kämpar för att vara något mer än det, men de fungerar inte, hela tiden blir jag slagen av att det redan har gjorts.
inget blir något speciellt eller annorlunda.

jag har aldrig vart i denna sitsen innan. men de har, de har redan gjort allt.

åker vi på semester, så har dom redan vart där.
bakar vi bullar, har dom gjort det
firar vi farsdag, så har dom redan gjort det, och det ända som egentligen spelar någon roll för mig är att det ska bli bättre än då.
idag orkade jag inte ens försöka. jag är nedstämd av tanken på hur dom hade det då.
vankas det kalas, så har dom redan planerat ett tillsammans. som säkert var mkt roligare än detta
vi renoverade hennes rum, som dom gjort om tidigare,
planerar vi att fira jul, så har dom redan gjort det

jag orkar inte

jag blir bara påmind om någon som var bättre än jag själv

läser jag en bok, så har dom köpt den till henne..

hittar man kläder så har dom köpt det till henne

annars är allt som det ska?!

ja de tror jag

jag är äckligt nyförälskad, efter 9 månader, jag ler och mitt hjärta smälter när jag är med han.
jag undrar vad jag egentligen har gjort för att förtjäna denna lyckan?

trots att livet just nu har sina tvister med mig så ler jag, och är nöjd.. och jag vill alltid ha det så här.
ett jobb hade inte skadat, som
SOFIE skrev i sitt senaste inlägg, ett jobb så hade livet vart komplett.

jag vet att jag klagar och jag e grinig, men jag älskar honom faktikst.
han är allt jag vill ha...!!

haft en kanon mysig vecka men clara. trots hennes 3års agg och vansinne så e hon perfekt.

vi va i tisdags på universeum


mes eson och michaela. de va kanon mysigt.

nu kommer hon snart igen.. ska ha en sista mysig kväll med henne innan de blir pappa vecka.

i mån vankas de AFTER WORK med P och hans syster.. ska de bli så att ja får se han full för första gången?


KENT - RÖD

jag vet den släpps inte försen i morgon, men vem fan kunde hålla sej?

siiter och lyssnar nu.. underbara toner, underbara stämma, underbara ord

allt är precis som det ska vara, det är jävligt mkt KENT, och det är lagom mkt synth!

ett uppföljare till - tillbaka till samtiden läste jag i nån recenssion, men de kan jag inte alls hålla med om,
den skivan tyckte jag var LIIIIte för mkt synth och LIIIITE för lite KENT.

men nu är dom tillbaka på banan, och jag kan inte annat än älska det.

KENT i GBG i MARS - dit, dit längtar jag

my new found love - HJÄRTA!!

om jag dör innan dig så vill jag ha det så här!

har precis avslutat min lunch, bestående utav fattiga riddare, med hallonsylt till.
när jag satt och åt nu så kom jag att tänka på min märkliga dröm i natt och jag måste bara berätta.
för er som inte känner mej så kan jag redan nu säga att ni inte kommer att förstå det "roliga". sorry.

drömmen gick ut på att jag dog.
kanske inte en så rolig start på drömmen, men det var detta som var hela poängen.

jag dog, och självklart var alla förtvivlade, jätte ledsna och allderless förkrossade.

jag dog i nån sjukdom, så jag sjuknade in och hann pga detta tala med mina närstående om hur min begravning skulle bli. min "festfixare" blev så klart sanna. för ingen skulle kunna göra detta bättre och så likt de jag vill ha än hon. så ödet låg i hennes händer. fast vi planerar den ihop, när jag ligger och insjuknar. jag ska ju givetvis vara med och bestämma vilken klädsel som ska stå på inbjudan :-)

dagen kom då jag hade dött och min begravning skulle äga rum.
det var en vit begravning, alla hade vitt på sej.
kom gjorde
mina syskon + partners
vänner, en massa vänner
bra vänner som mindre bra vänner..
han den där, han den därs mamma å syster
gamla ragg, nya ragg, bra ragg, dåliga ragg.

kyrko vistelsen va kort, prästen prata lite.. kistan va där, å folk la blommor

sen kom begravnings fikat som va lite mer hela grejen.

en kär sångare sjöng - yesterdays dreamer
och blev kompad av en gammal kär trummis, fast nu på piano.

LIGHT YEARS AWAY
IS WHERE I WILL STAY
AND KISSING MY SKY
YET AGAIN
I AM LEAVING TONIGHT
I GAVE UP WITHOUT FIGHT
GOODBYE MY LOVE
I LL FLY
OUT OF SIGHT

de spelade några mer låtar senare, allt på sannas begäran.

trummisen höll sedan ett väldigt speciellt tal, som inte var så uppskattat av en annan speciell gäst denna afton.
men det var fint, jätte fint, det regnade säkert ute då jag grät från himlen.

sen hölls det tal på tal,
syskonen,
vännerna,

sanna ville inte att detta skulle vara en ledsam afton, så allt var komiskt upplags, talen handlade om bra saker, roliga minnen..

min mamma var inte där.. fast de gjorde mig inte så mkt, det märktes knappt!



familje lycka!

jag har så svårt att förstå, hur de kunde bli så här.
vissa konverterar till Islam, vissa till annat.
kan man göra vad som helst, gå hur långt som helst för kärlek?
eller är det utpressning?

lasse LIndh sjunger i en av sina underbara låtar med sin underbara späda röst:
”Dom säger att man inte kan välja sin familj
men jag tror fan inte ens man kan välja vem man ska älska!

kunde inte sagt det bättre själv.

jag hoppas du kommer på bättre tankar, för snart har du ingen kvar, så kan du stå där och vara en del av det där istället för en del av oss.
jag trodde vi fanns för varandra, för så har det alltid vart, vi har bara haft varandra.. men hittar man nått "bättre" så kanske VI inte räknas längre..