första dagen är avklarad, för längesen.. men ändå.
var där 9 i morse. tog sin lilla tid att komma fram men de får väl vara så.

lite upprop å så.. sen nån slags "hej nu ska vi lära känna varandra" historia när vi skulle
gå runt i grupper om 3 i området och hitta svar på en massa frågor,
det var jag och 2st 19åriga små pojkar...

fick en sån där uppenbarelse idag. jag är inte så ung längre. jag är inte 19år.
jag är vuxen, jag kämpar mot gråtthår med pinsett minst 3ggr i veckan,
vad gör jag på min "fritid" ??
- städar och lagar mat?

i morgon skall vi ha en form av - presentation av oss själva -
känner redan pinsamheten när alla andra har "roligare" och ungdomligare liv än mig

- hej jag är 24år, barn, "bonusbarn" och inget "liv"
jag bakar å lagar mat, har vi tid å chans så går vi ut och äter nångång i kvartalet.
på helgerna? ja men då kollar jag på let´s dance och skruvarmöbler.. tvättar varje söndag.
ibland åker vi nånstans.. å hälsar på nån i släkten.

jag tycker inte illa om mitt liv, jag älskar det. det är just nu precis som jag vill ha det.
men självklart blir jag ställd av sanningen. jag har inte tänk på det så här innan. försen nu
när jag ställs i ett rum fyllat av unga människor, precis som jag, och inser att jag är inte
alls som dom...

nog om det..

förövrigt kändes skolan bra.. härliga lärare.. billigt kaffe och någonting att göra om dagarna..