gårdagens tripp till stan gick både bra och dåligt.
himla mysigt å va me massa fina tjejer, sara, amanda, felicia och Claris.
men ja va inte på topp, tröttheten börjar verkligen visasig i mitt tålamod och humör.

inga skor i hela världen var snygga nog åt min dotter . tydligen, sa HON.

vi fikade lite. de va trevligt. matade matglatt barn.

nu har ryggen värkt i en vecka och jag börjar verkligen tröttna.
har inte sovit på en vecka, typ, verkligen, på riktigt.
inatt å i går kväll hade jag så ont att jag mådde illa.
natten har vart förfärlig.

VARFÖR kan inte min man vara hemma och ta hand om mig?

stan en liten sväng idag. livet kan ju inte stå stilla för att ryggen krånglar. eller?