har precis avslutat min lunch, bestående utav fattiga riddare, med hallonsylt till.
när jag satt och åt nu så kom jag att tänka på min märkliga dröm i natt och jag måste bara berätta.
för er som inte känner mej så kan jag redan nu säga att ni inte kommer att förstå det "roliga". sorry.

drömmen gick ut på att jag dog.
kanske inte en så rolig start på drömmen, men det var detta som var hela poängen.

jag dog, och självklart var alla förtvivlade, jätte ledsna och allderless förkrossade.

jag dog i nån sjukdom, så jag sjuknade in och hann pga detta tala med mina närstående om hur min begravning skulle bli. min "festfixare" blev så klart sanna. för ingen skulle kunna göra detta bättre och så likt de jag vill ha än hon. så ödet låg i hennes händer. fast vi planerar den ihop, när jag ligger och insjuknar. jag ska ju givetvis vara med och bestämma vilken klädsel som ska stå på inbjudan :-)

dagen kom då jag hade dött och min begravning skulle äga rum.
det var en vit begravning, alla hade vitt på sej.
kom gjorde
mina syskon + partners
vänner, en massa vänner
bra vänner som mindre bra vänner..
han den där, han den därs mamma å syster
gamla ragg, nya ragg, bra ragg, dåliga ragg.

kyrko vistelsen va kort, prästen prata lite.. kistan va där, å folk la blommor

sen kom begravnings fikat som va lite mer hela grejen.

en kär sångare sjöng - yesterdays dreamer
och blev kompad av en gammal kär trummis, fast nu på piano.

LIGHT YEARS AWAY
IS WHERE I WILL STAY
AND KISSING MY SKY
YET AGAIN
I AM LEAVING TONIGHT
I GAVE UP WITHOUT FIGHT
GOODBYE MY LOVE
I LL FLY
OUT OF SIGHT

de spelade några mer låtar senare, allt på sannas begäran.

trummisen höll sedan ett väldigt speciellt tal, som inte var så uppskattat av en annan speciell gäst denna afton.
men det var fint, jätte fint, det regnade säkert ute då jag grät från himlen.

sen hölls det tal på tal,
syskonen,
vännerna,

sanna ville inte att detta skulle vara en ledsam afton, så allt var komiskt upplags, talen handlade om bra saker, roliga minnen..

min mamma var inte där.. fast de gjorde mig inte så mkt, det märktes knappt!